rebell
19
När man inte förstår vilken skada en del händelser har gett. När allting väller upp till ytan och man först förrän nu förstår hur mycket det har påverkat en. Ändå ser jag det som ett litet gott tecken att allt kommer upp till ytan. För min "hårda" yta jag gått runt med i några år nu börjar försvinna, samtidigt som alla känslor just nu bara tar ifatt mig och mitt huvud går på högvarv jämt för att bearbeta allt. Visst är det jobbigt och jag känner mig helt utmattad i princip jämt men min vilja just nu är starkare så jag klarar mig.
.
Det är läskigt när knoppen äntligen mår bra hur kroppen säger ifrån. Blodsocker fall, ångestattacker ja jag vet inte vad som händer just. Kroppen blir så himla svag ibland och orkar inte hålla mig uppe. Det är verkligen mitt psyke som gör att jag klarar av allt just nu, för där mår jag faktiskt bra. Jag har hittat hem och även fast jag har mina svakor då jag faller tillbaka i gamla mönster och alla normer så har jag en klar målbild av vart jag vill komma, vem jag vill vara.