kj

 
 
 
 
 
 
 

"Vi kommer vara som lamslagna robotar inom ett decennium"

 

5 saker som finns på min do-before-you-die-list:

- älska på riktigt

- resa runt och uppleva delar av världen som inte nått den utvecklingen Sverige har (på gott och på ont)

- Bo i ett mysigt hus på landet med odling och hästar samt en partner och kanske ett barn eller två

- Kunna försörja mig på de sätten jag vill, dvs inte ett 9-17 jobb med liknande uppgifter varje dag. Jag vill känna mig fri och kreativ. Och det må vara naiva tankar men då får så vara, så ser jag min framtid. Jag vill inte vara bunden, i ett ekorrhjul som bara snurrar på och på och på och på.

- Vet ej. Bara leva. 

 

5 saker jag ser fram emot:

- Att resa

- Sjunga på UppåNer i tibro 

- Norrlandsresan 

- Friluftslägret nu till helgen 

- att lägga mig i sängen och sova typ snart 

 

5 ord som beskriver mig:

Denna är svår för jag är ju lite allt av varje ibland. Ibland är jag lugn, ibland är jag det inte. Antingen är jag jättekreativ eller inte alls. Tänker för mycket, eller för lite. Softar för mycket eller för lite. Är lite för skör eller lite för stark. Typ något sådant.


5 saker jag hatar:

- Stress. För att jag själv blir lättpåverkad av stress när andra är det samt att jag inte förstår varför man ska stressa så mycket hela tiden. Det blir en ond spiral och vi bygger bara på all stress som finns ytterligare. Stressa ner och visa er omvärld att det är ok att allt inte går fort ibland. Jag menar, vi behöver ju inte hämta in hästen, sadla och tränsa varje gång vi ska till stan. 

- All uppkoppling via mobiler och liknande, och hela den utvecklingen. Vi kommer vara som lamslagna robotar inom ett decennium. 

- Missunsamhet. 

- Hatar inte så mycket mer på världen idag. Tack o lov. 

 

5 saker jag älskar:

- Öppna, vänliga människor 

- När man har dagar/helger/veckor man bara är i världens flow. 

- Min nokia. 

- Att ha kontroll över mitt egna liv. Det är underbart. Detta känns så väl nu efter studenten. Man är inte bunden på samma sätt som förut. Livet känns så mycket friare och det känns som man bara kan vara i det som är nu.

 

- Mig själv, ibland, oftast. 

 

5 saker jag saknar just nu:

- En mysig varm famn att kunna lägga sig i när livet känns lite knapert. 

- Aptiten. Matförgiftningen förrförraveckan tog den och.

Förutom det saknar jag i dagsläget inget mer. Och det känns skönt och bra. 

 


..

 

 

För jag kommer alltid vara samma som då,

 

fast kanske lite bättre, lite mer och lite så

 

Det som jag mår bra av, som jag älskar det jag gör

 

Jag har slutat tänka efter vad som stör


glad men olycklig, då


 
18. Naiv, glad men olycklig. Helt jävla vilsen och på helt fel spår i livet. 2 år sedan och så lite men så mycket har hänt. Kommit närmare den som är jag och känner mig stark i det. Åren mellan barn och att bli lite mer vuxen. Men att alltid vara ett barn, nyfiken på världen och helt oberäknelig ibland. Men vad är man inte om man inte är sig. Som i negativt och i positivt. 
 
 Från att vandra på fel spår, till att ta ännu ett fel spår. Då motsatsen kändes mer lockande än det som var då. Till att inte trivas där heller. Till att något där emellan passade mig. Det är jag. 

just det där, som du vet

 

målar mest och håller på

 

Ett foto publicerat av Fanny Carlén (@kissfniss)


.

20/3 - 2016

... Men just denna vecka blev det lite för mycket annat och lite för lite jag. Så min själ och stabilitet har svävat ut någonstans i det blå så denna veckan blir det få dagar jobb och mer dagar till att landa. Fixa hemma och bara hamna i trygga, glädjiga jag igen. 

27/3 - 2016

Tankar från förra veckan då det var alldeles för mycket annat, alldeles för lite jag. Att jobba och ha planer är härligt och jag känner mig oftast härligt motiverad men ibland åtar man sig för mycket och glömmer bort sig själv. Dagar då jag bara kan strossa runt hemma och göra det som faller mig in, är otroligt viktiga för mig. För det är då jag finner min ro och min kreativitet får plats i något som är alldeles för litet annars. 


En morgon

14/3-2016 09:05

Att vakna 06:14 utvilad och go. Tillbringat tiden sedan dess framför datorn. Kollat resor, drömt om resor, insett att det är dyrt. Insett att livet även kan vara en resa här hemma. Att suga åt sig allt det äventyrlig som finns nära tillhands. Så som att sjunga på festivaler i sommar, gå på festivaler i sommar, resa till lappland med L. Se varje dag som ett litet litet äventyr. Att vakna upp i mitt rum som jag tycker om mer och mer. För det är underbart att ha ett rum att kalla för sitt. Inte två utan ett. Jag känner mig trygg då och jag finner en annan sorts ro än när jag flyttar mellan två. Och jag trivs här. Och jag är tacksam för detta. För här kan jag vakna upp och känna ro. Oftast vaknar jag upp ensam i denna lägenhet och det är underbart. Jag får tid till mig själv men även till att träffa familj. För mamma är här ibland och pappa och jag har kvalitétstid numera.  Livet krockar med sina föräldrars ibland när man växer upp till en egen individ. Livet ska tes på deras villkor för att man är barn, fastän man är vuxen i sitt barn och vet vad man vill, hur man vill leva. Man skapar sin egna vardag och livsstil. Gör andra val. Fastän de är små så är de viktiga. Men det är så som jag trivs. 


Tankar åt alla håll och kanter.

 
 
Jag strosar runt i lägenheten. Färg över händer och armar. Kollar mig omkring, fastnar i mitt rum. Saker börjar falla på plats. Min konstnärliga sida tar plats mer och mer och jag går runt i fantasier i att vara en konstnär. En fin lägenhet med ett stort rum för måleri och konst. Färgstänk över väggar och golv. Färggranna sjalar runt halsar och en skitig skjorta och knut på huvet. Glas med rödvin och ännu mer måla. Drömmar och fantasi sätter guldkant på vardagen. 

 

Annars älskar jag mitt rum och hur jag satt min prägel på det. Det lite bohemiska med mycket färg och lite stök, med det vita lite mer stilrena möblerna. Jag har liksom lyckats kombinera mina två väldigt olika sidor. Den konstnärliga stökiga med den strukturerade stilrena. Det är två sidor som alltid fajtas, men jag är väl något utav båda. 

 

Rödvin på byrån och det känns chict och liksom coolt. Färgglada mattan och konst på väggarna. Gustav Klimt. Stilrent och bohemt. Som två världar som börjar smälta samman, i takt med att jag mellan dessa två olika världar hittat mig själv. Lite av varje är väl alltid bra. Jag har varit i den ena och den andra världen, men där emellan det är där som jag trivs. 

 

Någonting sådant som i dessa tankar får väl sammanfatta kvällen. I takt med en målning som börjar växa fram som jag hatälskar. Efter helgdagar utav jobb avrundat med lite sånger i kyrkan är jag nöjd. Lite vettigt varvat med lite roligt och fint för själen. Som nu i sin tur avslutas med penseln i handen, ännu mer färg på vardagen. Och mys med älskade familj och två knäppa fyrbenta. Dom där ögonen som sorgset tittar när man stänger dörren om dom för att ännu en gång åka därifrån. Och kära lilla valp-hund som satte guldkant på en vardag som inte riktigt höll då, men som man nu kan tänka tillbaka på med kärlek och något alldeles annat. En fyrbent liten vän som en bästa vän som i att känna sig gränslöst älskad och behövd. Kära lilla vän, som vi behövde dig. 


Och här sitter jag idag

 
 

I was drinking much for this body take

me down to bed and let me take the blame

I was fourteen then I am not fourteen now

I learnt from heaving down from town to house at night 


Som en dröm

 
 

Du talade till mig häromnatten

då som dimman smektes kring din kind

du leendes berättade om drömmar

sådana som du alltför lätt tros glömma

 

skygga ögon som sökt sig till ljuset

när du inte funnit rätta orden till

att förklara det som hände sedan innan 

då du kom till mig med vår framtid i din hand


7

 
 
 

2/3 - 2016

Två dagar kvar sen är jag ytterligare lite vuxen. Jag jobbar, tänker, tänker och tänker. Jag älskar att tänka och va den jag som jag är då, så länge det inte sätter käppar i hjulet för mitt andra liv. Det som ska struktureras. Det liksom snurrar på för mycket i det där lilla huvudet ibland och jag vill så mycket här i livet och hoppas med hela mitt jag att det är sådant som någon gång också kommer att hända. Men mål och drömmar är väl sådant som får en att sträva framåt. Så den dagen alla mina idéer tar slut, det är väl då jag ska undra.  

7/3 - 2016

Har fyllt 20, haft födelsedagsmiddag, brunch och fest/tapas med mina vänner. Helgen blev bra med andra ord. 

Drömmer mest om viktigt och oviktigt. Vet vad jag vill och jag har någon stark vilja i mig som inte vill försvinna. Nyfikenheten på livet är det som drar mig framåt, upp ur svackor och får mig att sluta fokusera på oviktiga saker som blir hinder.


Du

 
 
 
 
 

En natt i Juni

 
  

Det är tungt, det är kallt en rå frusen natt

Du viskar till mig, nåt du redan har sagt

och jag vänder mig om, jag kan inte nu

försöka se det som du

 

O du kysser mig på den kind du smekt

kan du säga mig varför gör du mig det

allt det som gör ont som du gör till en lek

för mig är det en verklighet 

 

minnen smyger sig på men jag kan inte med

att klandra dig mer, det var då, det var det

så jag slänger allt ditt sedan sist du var här

då är du borta fysiskt även så i min själ

och jag hör dig viska saker, som du redan har sagt

 

/ Verser ur en låt /


Låtar från förr och vänner från nu

 
Låtar från förr som inte går att lyssna. Som i att det gör ont fast det ändå är underbart. Som i att halva jag vill lyssna medan den andra jag hastigt trycker av. Som när alla minnen flyter upp till ytan och allt känns underbart fast samtidigt hemskt. För då var jag blind. Blind som i naivare än nu och svagare fast ändå så kall och hård.  

 

Vänner är så mycket. Från att störa sig på så mycket till att älska sidor så mycket mer. Från att finnas där när det behövs till att inte tveka. Att veta allt men aldrig någonsin döma. Att finnas i en annan person men samtidigt se allt från ett perspektiv. När det är villkorslöst och egentligen inte så märkvärdigt utan bara väldigt väldigt äkta så som i att inte behöva visa det onödigt mycket. För att båda vet som i att bara veta utan att få bekräftat. 

 
 
 

Denna platsen på jorden. Som i konstant som att vilja stanna men att vilja lämna.

 
 
Morgon. Till studion, promenad. Tvätt och sådant där måste, som känns bra i själen efteråt. 

Jag såg dig när du inte förstod

Som att veta men inte förstå. Som om att hoppas men inte våga. Vad är vi då.

Från allt av inget, till flera tusen. Från tusen strålar till berg av annat. Vad finns då om vi inte är där, överallt fast ingenstans. Reser vi galax efter galax eller är vi kvar samtidigt överallt. Kollar vi ner ifall vi ser. Vart är vi. Vart ska vi. Vad händer efteråt. Vad är vi då. 


.

Ditt sätt att leva är inte mitt. Det är rätt för dig, men för mig känns det fel. Genom att leva som du blir jag inget. Inget som i transparent och neutral. Livet genom dina ögon spelas annorlunda än ifrån mina. I dina ögon kanske saker bli ljusa medan dom i mina speglas mörka. Därför ser inte jag det, jag gör något annat för det passar mig. Andras sätt att leva är inte fel, men i mina ögon blir det fel om jag skulle byta plats. För vad jag än gör är jag alltid jag med samma behov och samma ögon, genom dom som jag börjat se och uppskatta det fina i livet så som det enkla och nära. Bara det att mitt rum är fint och att jag har jordgubbssaft i kylen, att veta att mina kära ser mig, och att jag finns där. Och att dom uppskattar det. Uppskattar i som att dom vet att det är jag som står där, och inte någon annan, som i att dom ser mig, hör mig och finns för mig, vill mig väl. 

Som i att du och jag är underbara i det vi är. Det speciella och det som inte de andra har. Något som bara vi vet och kan förstå, som i att känna och inte beskriva. 

Att bara trivas. Inte förvänta sig, utan bara veta att allt är vackert på ett eller annat vis.

 
 

Du gömmer dig där

 
 

Som när ljuset sakta har fått närma sig för att finnas kvar en längre stund, i förhoppning att inte som innan försvinna innan den hunnit värma. Då som att känna långt efter att det finns där. För att det är något du själv med dina bara tankar som i förnuft och envishet byggt upp med tid, för att varje steg, varje uppbyggnad behövts.


21

 
Idag är livet underbart. Vackert. För vänner är fina och frukt är gott. Naturen är vacker och musik är fint. Bilder är kul och ger mig inspiration till att göra allt lite finare, se allt lite finare. Vara den personen jag vill. Det är underbart.  

 

Jag funderar, och funderar. En veckas roadtrip upp till Lappland med Lukas kommer nog bli underbart. Är även sugen på att på något sätt, billigt, hyra ett torp nära Skövde. Så att jag har möjlighet att cykla till jobbet. Bara för att testa och landa. Annars funkar några underbara dagar hos farmor och farfar också. Allt sådant här nära och enkelt som bara är så himla vackert egentligen. Samtidigt nu går någon sån himla töntig låt på radion som någon skrivit till Gry, den världen är så ståhej. 

 

Livet är vackert men Sverige är kallt. Kallt så som i grader och kallt som i ömhet.


Tidigare inlägg