Du gömmer dig där

 
 

Som när ljuset sakta har fått närma sig för att finnas kvar en längre stund, i förhoppning att inte som innan försvinna innan den hunnit värma. Då som att känna långt efter att det finns där. För att det är något du själv med dina bara tankar som i förnuft och envishet byggt upp med tid, för att varje steg, varje uppbyggnad behövts.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback