glad men olycklig, då
18. Naiv, glad men olycklig. Helt jävla vilsen och på helt fel spår i livet. 2 år sedan och så lite men så mycket har hänt. Kommit närmare den som är jag och känner mig stark i det. Åren mellan barn och att bli lite mer vuxen. Men att alltid vara ett barn, nyfiken på världen och helt oberäknelig ibland. Men vad är man inte om man inte är sig. Som i negativt och i positivt.
Från att vandra på fel spår, till att ta ännu ett fel spår. Då motsatsen kändes mer lockande än det som var då. Till att inte trivas där heller. Till att något där emellan passade mig. Det är jag.
Kommentarer
Trackback