Låtar från förr och vänner från nu
Låtar från förr som inte går att lyssna. Som i att det gör ont fast det ändå är underbart. Som i att halva jag vill lyssna medan den andra jag hastigt trycker av. Som när alla minnen flyter upp till ytan och allt känns underbart fast samtidigt hemskt. För då var jag blind. Blind som i naivare än nu och svagare fast ändå så kall och hård.
Vänner är så mycket. Från att störa sig på så mycket till att älska sidor så mycket mer. Från att finnas där när det behövs till att inte tveka. Att veta allt men aldrig någonsin döma. Att finnas i en annan person men samtidigt se allt från ett perspektiv. När det är villkorslöst och egentligen inte så märkvärdigt utan bara väldigt väldigt äkta så som i att inte behöva visa det onödigt mycket. För att båda vet som i att bara veta utan att få bekräftat.
Kommentarer
Trackback