fannycarlen.blogg.se

 

Som att veta men inte förstå. Som om att hoppas men inte våga. Vad är vi då.

Ditt sätt att leva är inte mitt. Det är rätt för dig, men för mig känns det fel. Genom att leva som du blir jag inget. Inget som i transparent och neutral. Livet genom dina ögon spelas annorlunda än ifrån mina. I dina ögon kanske saker bli ljusa medan dom i mina speglas mörka. Därför ser inte jag det, jag gör något annat för det passar mig. Andras sätt att leva är inte fel, men i mina ögon blir det fel om jag skulle byta plats. För vad jag än gör är jag alltid jag med samma behov och samma ögon, genom dom som jag börjat se och uppskatta det fina i livet så som det enkla och nära. Bara det att mitt rum är fint och att jag har jordgubbssaft i kylen, att veta att mina kära ser mig, och att jag finns där. Och att dom uppskattar det. Uppskattar i som att dom vet att det är jag som står där, och inte någon annan, som i att dom ser mig, hör mig och finns för mig, vill mig väl. 

Som i att du och jag är underbara i det vi är. Det speciella och det som inte de andra har. Något som bara vi vet och kan förstå, som i att känna och inte beskriva. 

Att bara trivas. Inte förvänta sig, utan bara veta att allt är vackert på ett eller annat vis.