Fina Joanna och jag förra nyår

Tänk att ett år snart har gått sedan dessa bilder togs. Var så omedveten om typ allt då och så liten i sättet. Det här året har varit världens berg och dalbana och nånstans där på vägen känns det ibland som jag åkt av och tappat bort mig själv. Eller snarare landat hårt på marken och tagit mig upp igen. Alla tankar om framtid och livet har kommit ifatt mig. Tankar om svek och kärlek. Sorg och hur hemskt och orealistiskt det känns när någon försvinner. Världen man som liten uppfattade som så trygg och härlig. Så himla ironiskt när jag efter förra nyår skrev om hur bra jag mådde och hur "hel" jag kände mig... och hur allt bara tog världens vändning efter det. Typ som en käftsmäll i ansiktet som att det inte var okej att äntligen känna sig lycklig. 
 
Men ja... Det gäller väl att tänka att motgångar är det som gör oss starkare. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback