målar mest och håller på

 

Ett foto publicerat av Fanny Carlén (@kissfniss)


.

20/3 - 2016

... Men just denna vecka blev det lite för mycket annat och lite för lite jag. Så min själ och stabilitet har svävat ut någonstans i det blå så denna veckan blir det få dagar jobb och mer dagar till att landa. Fixa hemma och bara hamna i trygga, glädjiga jag igen. 

27/3 - 2016

Tankar från förra veckan då det var alldeles för mycket annat, alldeles för lite jag. Att jobba och ha planer är härligt och jag känner mig oftast härligt motiverad men ibland åtar man sig för mycket och glömmer bort sig själv. Dagar då jag bara kan strossa runt hemma och göra det som faller mig in, är otroligt viktiga för mig. För det är då jag finner min ro och min kreativitet får plats i något som är alldeles för litet annars. 


En morgon

14/3-2016 09:05

Att vakna 06:14 utvilad och go. Tillbringat tiden sedan dess framför datorn. Kollat resor, drömt om resor, insett att det är dyrt. Insett att livet även kan vara en resa här hemma. Att suga åt sig allt det äventyrlig som finns nära tillhands. Så som att sjunga på festivaler i sommar, gå på festivaler i sommar, resa till lappland med L. Se varje dag som ett litet litet äventyr. Att vakna upp i mitt rum som jag tycker om mer och mer. För det är underbart att ha ett rum att kalla för sitt. Inte två utan ett. Jag känner mig trygg då och jag finner en annan sorts ro än när jag flyttar mellan två. Och jag trivs här. Och jag är tacksam för detta. För här kan jag vakna upp och känna ro. Oftast vaknar jag upp ensam i denna lägenhet och det är underbart. Jag får tid till mig själv men även till att träffa familj. För mamma är här ibland och pappa och jag har kvalitétstid numera.  Livet krockar med sina föräldrars ibland när man växer upp till en egen individ. Livet ska tes på deras villkor för att man är barn, fastän man är vuxen i sitt barn och vet vad man vill, hur man vill leva. Man skapar sin egna vardag och livsstil. Gör andra val. Fastän de är små så är de viktiga. Men det är så som jag trivs. 


Tankar åt alla håll och kanter.

 
 
Jag strosar runt i lägenheten. Färg över händer och armar. Kollar mig omkring, fastnar i mitt rum. Saker börjar falla på plats. Min konstnärliga sida tar plats mer och mer och jag går runt i fantasier i att vara en konstnär. En fin lägenhet med ett stort rum för måleri och konst. Färgstänk över väggar och golv. Färggranna sjalar runt halsar och en skitig skjorta och knut på huvet. Glas med rödvin och ännu mer måla. Drömmar och fantasi sätter guldkant på vardagen. 

 

Annars älskar jag mitt rum och hur jag satt min prägel på det. Det lite bohemiska med mycket färg och lite stök, med det vita lite mer stilrena möblerna. Jag har liksom lyckats kombinera mina två väldigt olika sidor. Den konstnärliga stökiga med den strukturerade stilrena. Det är två sidor som alltid fajtas, men jag är väl något utav båda. 

 

Rödvin på byrån och det känns chict och liksom coolt. Färgglada mattan och konst på väggarna. Gustav Klimt. Stilrent och bohemt. Som två världar som börjar smälta samman, i takt med att jag mellan dessa två olika världar hittat mig själv. Lite av varje är väl alltid bra. Jag har varit i den ena och den andra världen, men där emellan det är där som jag trivs. 

 

Någonting sådant som i dessa tankar får väl sammanfatta kvällen. I takt med en målning som börjar växa fram som jag hatälskar. Efter helgdagar utav jobb avrundat med lite sånger i kyrkan är jag nöjd. Lite vettigt varvat med lite roligt och fint för själen. Som nu i sin tur avslutas med penseln i handen, ännu mer färg på vardagen. Och mys med älskade familj och två knäppa fyrbenta. Dom där ögonen som sorgset tittar när man stänger dörren om dom för att ännu en gång åka därifrån. Och kära lilla valp-hund som satte guldkant på en vardag som inte riktigt höll då, men som man nu kan tänka tillbaka på med kärlek och något alldeles annat. En fyrbent liten vän som en bästa vän som i att känna sig gränslöst älskad och behövd. Kära lilla vän, som vi behövde dig. 


Och här sitter jag idag

 
 

I was drinking much for this body take

me down to bed and let me take the blame

I was fourteen then I am not fourteen now

I learnt from heaving down from town to house at night 


Som en dröm

 
 

Du talade till mig häromnatten

då som dimman smektes kring din kind

du leendes berättade om drömmar

sådana som du alltför lätt tros glömma

 

skygga ögon som sökt sig till ljuset

när du inte funnit rätta orden till

att förklara det som hände sedan innan 

då du kom till mig med vår framtid i din hand


7

 
 
 

2/3 - 2016

Två dagar kvar sen är jag ytterligare lite vuxen. Jag jobbar, tänker, tänker och tänker. Jag älskar att tänka och va den jag som jag är då, så länge det inte sätter käppar i hjulet för mitt andra liv. Det som ska struktureras. Det liksom snurrar på för mycket i det där lilla huvudet ibland och jag vill så mycket här i livet och hoppas med hela mitt jag att det är sådant som någon gång också kommer att hända. Men mål och drömmar är väl sådant som får en att sträva framåt. Så den dagen alla mina idéer tar slut, det är väl då jag ska undra.  

7/3 - 2016

Har fyllt 20, haft födelsedagsmiddag, brunch och fest/tapas med mina vänner. Helgen blev bra med andra ord. 

Drömmer mest om viktigt och oviktigt. Vet vad jag vill och jag har någon stark vilja i mig som inte vill försvinna. Nyfikenheten på livet är det som drar mig framåt, upp ur svackor och får mig att sluta fokusera på oviktiga saker som blir hinder.


Du